Stockholm, sensommaren 1998
Jag, Salo och Roger (som är ett kräk, men han var kompis med Salo) i min gamla SAAB upp till Stockholm för att dom två skulle träffa ett par tjejer dom snackat med på Aftonbladets webchat. Färden dit var väl inte helt vansinnig, men åtminstone ganska.
Väl där hälsar vi, får höra att vi ska till en klubb som hette Heaven, och sen sätter vi oss vid köksbordet och dricker lite öl, och snackar skit. Det hinner vi göra i strax under tio minuter, då Roger frågar “sin” tjej, en småblyg skatetjej, “Jaha. Och när får man hångla med dig då?”. Vi kan väl säga att det utmynnade i “aldrig”, även om hon inte SA något med annat än blicken.
Vi går allihop till klubben, utom Roger som ilsken försvinner någonstans (antagligen för att skate-tjejen går och håller mig i handen) för att dyka upp ett par timmar senare då han säger att han blev rånad i tunnelbanan. Där blir alla jättefulla, utom Roger som inte har några pengar, innan vi dräller tillbaka ut till Orminge vid tre-tiden efter att Salo lyckats få “sin” tjej knyckt av någon gymkille. Oj vad dom hade bråttom till bilen morgonen efter, och OJ vad Roger kastade solglasögon och andra grejer genom fönstret när han tänkte på hur “dum i huvudet” tjejen varit.
Haha! Good times!
Kontanten av det hela är alltså att jag kom att tänka på det här nu, och att Roger är dum i huvudet. Det var inte djupare än så.
Haha, “när får man hångla med dig då?”… HAHA!