Ett varje dag

- Pappa! Brukar du lägga dina kläder på golvet när du är på jobbet!?
- Eh nej, inte så ofta…
- Varför gör du då det på mitt rum!?

Idag är en sån där skitbra morgon när man vaknar vid 4.30 och har drömt något som drar fram en massa av alla lättflyktiga minnen från barndomen. En timme senare är dom diffusa igen, hjärnan är verkligen skitbra på att undertrycka saker man inte vill komma ihåg.

Hur kan man i så många år fortsätta försvara någon efter att ha fått ledtrådar som “Jag tänkte inte hålla något tal på ditt bröllop, det finns väl inget att säga som du vill att någon ska höra”? Syrran fick en check till sitt. Hur kan man kalla sin sons första kärlek för “sugga”, och sedan försöka ursäkta det genom att man “menade alltså att du är som en galt, och hon din sugga”? Blir det bättre då? Jag var ju inte ens tjock längre, och hon var det absolut inte. Att jag inte var det berodde på det odelade faderliga föraktet som fick mig att hoppa över frukosten och ta en knäckemacka utan smör och ett glas lättdryck till skollunch varje dag, så det är väl kanske något att vara tacksam för? Tack för att du tryckte ner mig skorna till den milda grad att jag slutade äta, då var jag åtminstone inte tjock. Jag fixade givetvis inte skolan eftersom jag inte åt någon lunch, och inte stod ut att vara hemma och göra läxor, men jag var åtminstone smal.

Tack.