Ett varje dag

Trevligt rökrum på Avega.

Det är lite lustigt sedan hunden kom; jag somnar bredvid Anna och vaknar bredvid en golden retriever.

På tal om något närbesläktat brukar jag sova 5-6 timmar per natt. Jag har gjort det så länge jag kan minnas, men jag har av någon oförklarlig anledning blivit tröttare för varje barn jag fått, och nu sedan hunden flyttade in är jag helt död vid 16-tiden. Eftersom jag är otroligt smart och analytisk har jag kommit fram till att jag borde sova mer, kanske tillochmed åtta timmar per natt, sånt där jag fnös åt för några år sedan. Men seriöst, hur bär man sig åt för att få dessa åtta timmars sömn utan att behöva gå och lägga sig ungefär när middagsdisken är kirrad? Jag vill ju ha lite tid över till att se på TV, spela någon Starcraft-match eller plugga lite. Men är det så illa att ska man upp 6.30, och därför måste somna vid 22.30, får man helt enkelt spara allt roligt till två kvällar i veckan? Eller ska man tvinga äldsta barnet i säng vid 20.00, så man får två timmars “lugn” som man bara behöver dela med hunden? Jag är stumped. Min strategiska förmåga är inte tillräcklig för att producera en plan som inte utmynnar i att fem dagar i veckan upptas av 100% måsten. Jag hoppas att förmågan vaknar till liv när jag är lite mer utvilad, för annars blir jag nog tvungen att hänga mig.

Nytt jobb. Igen! Jag har börjat jobba på Avega som SharePoint-snille (eller specialist menar jag, det är viktigt att inte skriva fel), och i väntan på första uppdraget har jag inte ett dugg att göra utom att dricka kaffe, installera saker och blogga. Jag får mao betalt för att blogga! Och jag har för en gångs skull tid.

Vi har en hund nu. Han är liten, fånig, vit och oftast lerig. Han heter Spencer, och är en Golden Retriever på 17 veckor. Han äter allt (ja, bajs också, utan ketchup), vet inget bättre än att klättra upp i sängen med leriga tassar, lägga sig på rygg med benen i vädret och bli kliad på magen. Han gillar att sätta sina sylvassa mjölktänder i min arm också, och att klättra ner i matkassar. Han ser skitfånig ut när han bajsar, och han kissar som en tjej. När börjar han lyfta benet mot lyktstolparna, någon som vet?

Själv har jag stressat fram ett bidrag i form av en hög med källkod till ett spel som släpps nu i dagarna, Sword of the stars 2. Köp det. Det lät som en lysande idé att syssla med lite spelutveckling under semestern, jag skulle ju ha massor av tid. Sen kom det en hund. Jag hade tänkt mig att mitt ansvar för hunden skulle sträcka sig till att klia honom på magen och ge honom leverpastej, men det blev lite mer. Så programmeringen fick göras vid typ två på natten när belätet sov, och det blev lite sämre än det kunde ha blivit. Nåja, allt är klart och inskickat, och mitt namn kommer hamna i spelets credits. Yay för mig!

Jag bytte bil i februari, jag vet inte om jag sagt det. Istället för min Lexus RX400h har jag nu en Toyota Yaris Comfort (töntigt va? Med en större bil skulle det heta Executive, men vilken jävla executive skulle köra en Yaris?) och den är väl lite söt, men jävlar vad jag saknar Åbäket. Jag måste nog spara ihop till en begagnad Lexus igen. Med lite tur att priserna på RX450h gått ner tillräckligt mycket när jag väl fått ihop pengarna att det kan bli en sån istället. Yarisen är liten, klen och har manuell växellåda. Lexusen är stor, urstark och har steglös automatlåda. Behöver jag säga mer? Åbäket, kom hem!

Sommarlov, förresten, är värdelöst. Eller det är det inte, men det är alldeles för långt. Tio hela veckor, och ungarna klättrar på väggarna efter tre. Kortade man ner lovet till åtta veckor kunde kidsen gå i skolan i 8.5 år istället för nio, och det skulle faktiskt gå att fylla det med rolighet och lagom mycket slappande. När barnen nu sitter apatiska framför datorn, går i pyjamas hela dagarna och helst inte kommer ut ur rummet före lunch lovar jag återigen mig själv att nästa år blir det två veckors utlandsresa, två veckors kollo och fyra veckor i källaren. Men det sa jag förra sommaren också, och det hände ju inte i år.

Oh well! Det börjar närma sig lunchdags, och jag har inte en susning om var jag ska äta. Jag jobbar på Stureplan nu, sa jag det? Nej det gjorde jag inte, jag tittade precis. Hur som helst, det borde finnas massor av skitfina och anrika lunchställen här men det finns typ… två. Grodan och Sturehof, och jag vill vare sig betala sexochenhalvmiljon för en raggmunk eller treochenkvartsmiljon för en fisk. Tips om andra ställen med roligare mat än stekburgare och flottig pizza mottages tacksamt. Och inget bufféställe!

Åhja, nu börjar jag känna mig sådär härligt spastisk som jag alltid blir efter sju, åtta espresso på fastande mage. Nog dags att rulla ut.

Hej!

Rubriken är typ längre än inlägget, men är det någon mer än jag som tänker att dom som har en miljard bilder i varje inlägg måste gå runt och se hela livet genom en kameralins, och därför helt missar typ allt större än sökaren, inklusive sammanhanget dom för tillfället befinner sig ? Tror ni inte också att deras kompisar hatar dom?