Ett varje dag

Ja, som ni absolut inte ser eftersom ingen bryr sig om vad en blogg har för undertitel har jag ändrat till “en blogg som aldrig handlar om genus, jämlikhet eller stora frågor.”

“Men varför det?” undrar du kanske då, och det ska jag säga dig att var man sig än i cyberrymden vänder finns det en miljard bloggare som inte gör annat än protest-köper rosa klänningar till sina söner och blå mekanikeroveraller till sina döttrar. Det tjatas om genus överallt, och det börjar jävlarimig bli så mycket att jag snart kräks, okej?

Missuppfatta mig inte, jag är feminist, jag håller med om att delar av könsidentiteten är en social konstruktion, men JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT ALLA MÅSTE BLAJA OCH ORDBAJSA OM DET HELA JÄVLA TIDEN! DET RINNER SOCIALT KÖN OCH UR MINA ÖRON, OCH RÖSTERNA FRÅN DESSA EKOKAMMARE SOM INLÄGGEN OCH KOMMENTARSFÄLTEN ÄR FÖRFÖLJER MIG VAR JAG ÄN TAR VÄGEN!

Jag måste få en fristad, och eftersom ingen annan kan erbjuda det får jag väl göra en själv. Så liksom, tror inte att jag inte är feminist, men inget sådant här, okej?

Jag vet faktiskt inte exakt hur mycket Kitty väger, men det jag vet är att ca 25kg av mig är rent och skärt fett, och jag tippar på att det är ungefär motsvarande en Kitty. Jag var och gjorde en fettmätning i sk “bodpod” i förrgår och fick veta att 29.8% av mig är fett. Det är rätt deprimerande, men jag får väl glädja mig åt att mätkillen tippade på att jag tappat ca 10% sedan i vintras. Målet är 20% till nyårsafton, vilket borde placera mig på ca 80kg totalt med en hälsosam mängd fett.

Jag älskar siffror. Inte så jag blir yr och varm av att se ett komplicerat mattetal eller en dubbel bokföring, men jag gillar att kunna analysera allt ner i minsta detalj. Jag spelar t.ex World of Warcraft (eller jag gjorde, nu blir jag lite illamående bara av att tänka på det), och givetvis tog det mig ungefär en månad att reducera alla dessa orcher och alver, drakar och demoner och fan och hans moster till rena siffror och algoritmer vilket har gjort att jag kan spela optimalt nästan jämt. Det gick så långt att jag sket i att spela och rodde ihop ett program med hjälp av dessa algoritmer som spelade spelet åt mig, det var mycket roligare.

But I digress. Det jag ville komma fram till var att jag kör en liknande vinkel på det här med att gå ner i vikt. Jag bokför frenetiskt allt jag äter, räknar ut min energiåtgång för en vanlig dag (ungefär densamma som för en sengångare), och hur mycket jag bränner på allt jag gör utanför den dagliga rutinen. Jag knackar in det i min iPhone som håller ordning på allt, ger mig fina kurvor (haha!), historik, träningsupplägg och sådant, och så följer jag upp resultatet hela tiden för att se så det går åt rätt håll.

Det funkar asbra; i år har jag gått ner 13kg. Det kunde varit mycket mer, men jag slarvade rätt bra i några månader så det gick upp istället för ner. Hell, det var sommar! Jag borde lätt klara 9-10kg till nyårsafton, särskilt om jag kan klämma in lite träning också. Det gjorde jag igår, och jag tror mina ben håller på att ramla av.

Men ja! Siffror var det jag började med! Jag måste ha en Fitbit! Hela mitt liv omvandlat till siffror, kan det BLI bättre!? Det var egentligen bara det jag tänkte blogga…

Hur lång tid tar det för dig att skriva ett hyfsat bra blogginlägg?

Trevligt rökrum på Avega.

Det är lite lustigt sedan hunden kom; jag somnar bredvid Anna och vaknar bredvid en golden retriever.

På tal om något närbesläktat brukar jag sova 5-6 timmar per natt. Jag har gjort det så länge jag kan minnas, men jag har av någon oförklarlig anledning blivit tröttare för varje barn jag fått, och nu sedan hunden flyttade in är jag helt död vid 16-tiden. Eftersom jag är otroligt smart och analytisk har jag kommit fram till att jag borde sova mer, kanske tillochmed åtta timmar per natt, sånt där jag fnös åt för några år sedan. Men seriöst, hur bär man sig åt för att få dessa åtta timmars sömn utan att behöva gå och lägga sig ungefär när middagsdisken är kirrad? Jag vill ju ha lite tid över till att se på TV, spela någon Starcraft-match eller plugga lite. Men är det så illa att ska man upp 6.30, och därför måste somna vid 22.30, får man helt enkelt spara allt roligt till två kvällar i veckan? Eller ska man tvinga äldsta barnet i säng vid 20.00, så man får två timmars “lugn” som man bara behöver dela med hunden? Jag är stumped. Min strategiska förmåga är inte tillräcklig för att producera en plan som inte utmynnar i att fem dagar i veckan upptas av 100% måsten. Jag hoppas att förmågan vaknar till liv när jag är lite mer utvilad, för annars blir jag nog tvungen att hänga mig.

Nytt jobb. Igen! Jag har börjat jobba på Avega som SharePoint-snille (eller specialist menar jag, det är viktigt att inte skriva fel), och i väntan på första uppdraget har jag inte ett dugg att göra utom att dricka kaffe, installera saker och blogga. Jag får mao betalt för att blogga! Och jag har för en gångs skull tid.

Vi har en hund nu. Han är liten, fånig, vit och oftast lerig. Han heter Spencer, och är en Golden Retriever på 17 veckor. Han äter allt (ja, bajs också, utan ketchup), vet inget bättre än att klättra upp i sängen med leriga tassar, lägga sig på rygg med benen i vädret och bli kliad på magen. Han gillar att sätta sina sylvassa mjölktänder i min arm också, och att klättra ner i matkassar. Han ser skitfånig ut när han bajsar, och han kissar som en tjej. När börjar han lyfta benet mot lyktstolparna, någon som vet?

Själv har jag stressat fram ett bidrag i form av en hög med källkod till ett spel som släpps nu i dagarna, Sword of the stars 2. Köp det. Det lät som en lysande idé att syssla med lite spelutveckling under semestern, jag skulle ju ha massor av tid. Sen kom det en hund. Jag hade tänkt mig att mitt ansvar för hunden skulle sträcka sig till att klia honom på magen och ge honom leverpastej, men det blev lite mer. Så programmeringen fick göras vid typ två på natten när belätet sov, och det blev lite sämre än det kunde ha blivit. Nåja, allt är klart och inskickat, och mitt namn kommer hamna i spelets credits. Yay för mig!

Jag bytte bil i februari, jag vet inte om jag sagt det. Istället för min Lexus RX400h har jag nu en Toyota Yaris Comfort (töntigt va? Med en större bil skulle det heta Executive, men vilken jävla executive skulle köra en Yaris?) och den är väl lite söt, men jävlar vad jag saknar Åbäket. Jag måste nog spara ihop till en begagnad Lexus igen. Med lite tur att priserna på RX450h gått ner tillräckligt mycket när jag väl fått ihop pengarna att det kan bli en sån istället. Yarisen är liten, klen och har manuell växellåda. Lexusen är stor, urstark och har steglös automatlåda. Behöver jag säga mer? Åbäket, kom hem!

Sommarlov, förresten, är värdelöst. Eller det är det inte, men det är alldeles för långt. Tio hela veckor, och ungarna klättrar på väggarna efter tre. Kortade man ner lovet till åtta veckor kunde kidsen gå i skolan i 8.5 år istället för nio, och det skulle faktiskt gå att fylla det med rolighet och lagom mycket slappande. När barnen nu sitter apatiska framför datorn, går i pyjamas hela dagarna och helst inte kommer ut ur rummet före lunch lovar jag återigen mig själv att nästa år blir det två veckors utlandsresa, två veckors kollo och fyra veckor i källaren. Men det sa jag förra sommaren också, och det hände ju inte i år.

Oh well! Det börjar närma sig lunchdags, och jag har inte en susning om var jag ska äta. Jag jobbar på Stureplan nu, sa jag det? Nej det gjorde jag inte, jag tittade precis. Hur som helst, det borde finnas massor av skitfina och anrika lunchställen här men det finns typ… två. Grodan och Sturehof, och jag vill vare sig betala sexochenhalvmiljon för en raggmunk eller treochenkvartsmiljon för en fisk. Tips om andra ställen med roligare mat än stekburgare och flottig pizza mottages tacksamt. Och inget bufféställe!

Åhja, nu börjar jag känna mig sådär härligt spastisk som jag alltid blir efter sju, åtta espresso på fastande mage. Nog dags att rulla ut.

Hej!

Rubriken är typ längre än inlägget, men är det någon mer än jag som tänker att dom som har en miljard bilder i varje inlägg måste gå runt och se hela livet genom en kameralins, och därför helt missar typ allt större än sökaren, inklusive sammanhanget dom för tillfället befinner sig ? Tror ni inte också att deras kompisar hatar dom?

- Pappa! Brukar du lägga dina kläder på golvet när du är på jobbet!?
- Eh nej, inte så ofta…
- Varför gör du då det på mitt rum!?

Idag är en sån där skitbra morgon när man vaknar vid 4.30 och har drömt något som drar fram en massa av alla lättflyktiga minnen från barndomen. En timme senare är dom diffusa igen, hjärnan är verkligen skitbra på att undertrycka saker man inte vill komma ihåg.

Hur kan man i så många år fortsätta försvara någon efter att ha fått ledtrådar som “Jag tänkte inte hålla något tal på ditt bröllop, det finns väl inget att säga som du vill att någon ska höra”? Syrran fick en check till sitt. Hur kan man kalla sin sons första kärlek för “sugga”, och sedan försöka ursäkta det genom att man “menade alltså att du är som en galt, och hon din sugga”? Blir det bättre då? Jag var ju inte ens tjock längre, och hon var det absolut inte. Att jag inte var det berodde på det odelade faderliga föraktet som fick mig att hoppa över frukosten och ta en knäckemacka utan smör och ett glas lättdryck till skollunch varje dag, så det är väl kanske något att vara tacksam för? Tack för att du tryckte ner mig skorna till den milda grad att jag slutade äta, då var jag åtminstone inte tjock. Jag fixade givetvis inte skolan eftersom jag inte åt någon lunch, och inte stod ut att vara hemma och göra läxor, men jag var åtminstone smal.

Tack.

Om jag hade pengar skulle jag köpa min barndoms lantställe och göra det fint igen. Som det var när jag var liten, fast annorlunda. Nu står det där och ruttnar utan att någon lyfter ett finger, och det gör mig så arg. Och ledsen.

Eller jag skulle säkert inte ens få köpa det.