Nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Idag kom brevbäraren med
Vad fasen ska jag göra? Play my brains out med gamla Amiga-klassiker eller koda C64? Vintage deadlock!
Tacokoma. När vi avverkat tacos måndagen före nyårsafton kan man ju undra vad vi ska ha den 31:a. Ostkaka tycker jag låter bra, men jag tror jag stöter på viss patrull i form av “men det är ju inte mat!”. Nähä, men det är väl inte tacos heller?
Min A1200 lider av en fånig bugg som gör att när jag sätter i ett PCMCIA-kort fryser den. Jag försökte patcha buggen genom att löda dit en liten historia, men jag hade ingen lödspets som var tillräckligt liten, så jag gav upp när jag väl lyckats löda tillbaka den ytmonterade resistor jag råkade plocka bort. Nu har jag beställt en fix från ett engelskt bolag specialiserat på Amiga-grejer istället, får hoppas den kommer snart så jag kan få igång på nätverket för Amigan.
Någon som vet var man kan hitta en serieportskontakt för en C64 förresten? 6-polig DIN, men stiften sitter inte riktigt där dom ska…
Min gode vän Jonas sa idag att om jag kallar mina retro-datorer för vintage-datorer skulle min fru förstå varför jag har dom, och han kanske har en poäng där…
Hur som helst består min lilla familj nu av två Amiga 500, en Amiga 1200, en Commodore 64, ett NES (alltså Nintendo 8-bit), 1 Sega Master System, 1 Nintendo 64 och två Philip CM8833-II monitorer. Det är bara min A1200, min C64 och mitt NES som är uppackat pga platsbrist, vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få plats med allt… Jag fick förresten en 1541-II diskdrive till min C64 i julklapp av min fru! Go fru! Nu måste jag klura ut hur jag ska göra en kabel mellan min PC och min C64, och sen skriva .D64-filer till disk…
Har ni saknat mig? Nog inte, och jag kommer inte berätta för någon att bloggen återuppstått, men det krävs ändå lite body-text i det här inlägget.
Jag, Salo och Roger (som är ett kräk, men han var kompis med Salo) i min gamla SAAB upp till Stockholm för att dom två skulle träffa ett par tjejer dom snackat med på Aftonbladets webchat. Färden dit var väl inte helt vansinnig, men åtminstone ganska.
Väl där hälsar vi, får höra att vi ska till en klubb som hette Heaven, och sen sätter vi oss vid köksbordet och dricker lite öl, och snackar skit. Det hinner vi göra i strax under tio minuter, då Roger frågar “sin” tjej, en småblyg skatetjej, “Jaha. Och när får man hångla med dig då?”. Vi kan väl säga att det utmynnade i “aldrig”, även om hon inte SA något med annat än blicken.
Vi går allihop till klubben, utom Roger som ilsken försvinner någonstans (antagligen för att skate-tjejen går och håller mig i handen) för att dyka upp ett par timmar senare då han säger att han blev rånad i tunnelbanan. Där blir alla jättefulla, utom Roger som inte har några pengar, innan vi dräller tillbaka ut till Orminge vid tre-tiden efter att Salo lyckats få “sin” tjej knyckt av någon gymkille. Oj vad dom hade bråttom till bilen morgonen efter, och OJ vad Roger kastade solglasögon och andra grejer genom fönstret när han tänkte på hur “dum i huvudet” tjejen varit.
Haha! Good times!
Kontanten av det hela är alltså att jag kom att tänka på det här nu, och att Roger är dum i huvudet. Det var inte djupare än så.
Haha, “när får man hångla med dig då?”… HAHA!
Jag läste i dagens SvD om ett lottoföretag som skickar falska fakturor.
De flesta som drabbats verkar inte ha en aning om varför företaget skickar fakturor till dom, “helt plötsligt kom det bara en faktura”, men efter lite undersökningar är det ganska lätt att finna mönstret. Företaget bakom det hela har köpt in listor med mobiltelefonnr och skickar sedan ut SMS till alla på listorna där dom påstår att du vunnit 250,000 euro eller något liknande. Allt du behöver göra är att svara på SMSet för att få vinsten. Det du egentligen gör är att teckna dig för medlemsskap med 3-4 månaders uppsägningstid, á 400kr/mån.
Det här är uppenbarligen inte begränsat till Sverige (titta här för att se exempel), och det som slår mig är att det är exakt samma sak som den phishing som sker mha email och web. Nu är alltså inte SMS heller “säkert”. Gött!
Idag börjar jag åka kollektivt till jobbet ute i Nacka Strand. Tjockmagen får sig en omgång av promenader till och från tunnelbana och buss, jag spar 2000kr/mån och jag kommer hinna läsa böcker igen. Idag blir det nog inte så mycket läsande iofs, för jag har köpt Monkey Island 2 till iPhonen. Blir det fler portningar av gamla Lucasgames-spel får det bli en iPad 
Jag har svårt att finna ord för hur jävla töntigt det är att polisanmäla Daniel och Victoria för mutbrott för att dom lånat flygplan och båt. Dra ut tiofots-pålen ur röven och slappna av lite. Tönt!
Efter all skit det här året levererat till vår dörr gör vi det enda rätta; vi skiter i hela världen och ger oss ut på roadtrip.
I morgon bär det av mot Gränna, vandrarhem i Huskvarna, polkagrisar och häst-och-vagn. Sen vidare till Örebro med en natt på hotell följt av så många timmar vi orkar på Gustavsvik innan vi slutligen styr kosan hemåt igen. Jag räknar kallt med att minst en unge slockar i bilen och får bäras in.
Det här blir vår familjegrej. Inte en massa mailande, mobiltelefonerande, facebookande eller någon kontakt alls med omvärlden. Vi sluter in oss i en kokong av radiotystnad och vårdar oss lite, med hjälp av polkagrisar, second hand-shoppande och vattenrutschkanor. Fan (eller gud, välj själv) vet att vi kan behöva det.
Gustavsvik förresten, dom verkar ha byggt ut en aning sedan jag var där på högstadiet eller när det nu var. Då fanns det en rutschkana, en vågmaskin och en “ström” inomhus, och två rutschkanor utomhus. Det verkar ha blivit lite mer nu… Den där gula löken, vad är grejen?
Jag har parkerat bilen några hundra meter från kontoret, nere vid vattnet vid Nacka Strand. Vågorna kluckar, båtarna åker förbi, fjäderholmarna ligger en bit bort och lockar, och det är svalt här i skuggan av några träd. Jämför det med 25 graders värme och kontorslandskap en liten bit härifrån, där hade jag blivit galen i det här vädret. Turligt nog sträcker sig det trådlösa nätverk vi har på kontoret ända hit ner, så jag kommer åt mail och kalender precis som vanligt.
Nu sitter jag här och ritar sekvensdiagram (och svär över Visios brister, precis som vanligt) samtidigt som jag tänker på båtar, frisyrer och hårfärger jag vill ha. En arbetsdag blir inte mycket bättre än så här. Nu är det dags för lunch, och jag har svårt att bestämma mig för om jag ska äta den i serveringen här på ångbåtsbryggan eller om jag ska åka och hämta en burgare på McD.